Dreadsens historia

I dagarna är en ny doktorsavhandling uppe för disputation på Södertörns högskola i ämnet kulturhistoria. Den handlar om mottagandet av så kallade "dread locks" i Sverige under den tidiga reformationen.

Albrecht Dürer, den namnkunnige 1500-talskonstnären, anses vara den förste europé som bar frisyren. Och flera källor nämner också Dürer som exempel på tidens nya mode. Författaren Stiernhielm skriver om Dürers Sverige-besök i sina daganteckningar:

"Deet war en mycket säreigen frizyyr tysken baar då han anleende till hufwudstaaden. Hofvet uttryka därwidh stor förundran öfwer de lockar Dürer baar. Han hade inföörskafat dem under sina rezor til orijenten."

Det historieforskningen i dag kan konstatera är att det var under resan till nuvarande Etiopien som Dürer kom i kontakt med dreadsen. Dürers frisyr ledde inte i några allvarligare konflikter mellan Sverige och de tyska hertigdömet - två diplomater kallades hem från Baden, men dessa återinstallerades i mars 1527.

Kanton säger: Nej till rasism!

Många människor bär på fördomar. Fördomarna är inte grundade på fakta utan är just "för-domar", domar som man utfärdar före man träffat en människa. Det bästa sättet att göra sig av med sina fördomar är genom mötet. Genom att träffa människor med en annan bakgrund (t ex invandrad, homofil eller pervers) prövas fördomen och visar sig vara felaktig.
Alla människor är olika, men genom att visa respekt kan vi närma oss varandra.

- Stoppa rasismen!
- Stoppa fördomarna!
- Säg nej till droger och våld!

Meddelande från växtriket

Forskare på MIT har gjort experiment på hur plantor reagerar på olika radioröster. Det visade sig att plantorna som fick lyssna på Christofer Murrays röst konstant under två veckor blommade avsevärt snabbare än de plantor som bara utsattes för tystnad. Några av blommorna började dessutom växa i riktning mot högtalaren.

En av plantorna (hoya carnosa) som konstant utsattes för Ring P1:s telefonsvarare avled efter bara fyra timmar och försöket fick avbrytas.

Andra intressanta fakta i punktform:

• Krasse växter utmärkt tillsammans med Täppas Fogelberg
• Banan är en ört
• Kiwi och Joe Satriani går sådär ihop

Framtidens fildelning

"Det är dags för ett nytt sorts bibliotek. Ung Vänster vill att staten ska bygga upp ett internetbibliotek för musik, där Sveriges artister frivilligt kan lägga upp sina inspelningar. Biblioteket ger sedan en ersättning till artist, textförfattare, skivbolag m.fl. som ökar med antalet nedladdningar. Motsvarigheten finns redan i STIM och i de vanliga biblioteken." (Ung Vänster)

Frågorna har varit många om hur Ung Vänsters lösning på den olagliga fildelningen ska se ut. Kanton lät ett antal framtidsanalytiker skissa på förslaget. Här är vad de kom fram till.


ADB-biblioteket. Alla filer förvaras på 7,2":s rullar av magnetisk tape. Genom att ringa ett enkelt betalsamtal beställer man önskad data till sin text-tv.



Här fildelas det för fullt! Biblioteksbesökaren loggar in genom sitt passerkort och lånar sedan med sig en av många hyllmeter PC CD-ROM fullspäckad med musik och film. Den yngre kvinnan på bilden har valt att "ladda med sig" en CD-ROM med alla nummer av den humoristiska tidningen Krokodil (en CD-ROM rymmer ungefär en hyllmeter text!)



Spontan laglig fildelning på gatan kan även bli vanligt förekommande.
Den som har något att "shara" tar på sig en blå dräkt och den som är ute efter "content" tar på sig en röd.

Självklart innebär samtliga förslag att upphovsmannen får betalt för sitt arbete!

Pressmeddelande: 2006-06-11

För omedelbar publicering.

Yelah.net bryter sedan ett par dygn tillbaka brutit mot Retorikskolans första huvudsats: reductio ad Hitlerum. På förstasidan står att läsa:

"'Afa är högjludda. De högerextrema är strama och tysta. Afa vägrar söka demonstrationstillstånd. De högextrema söker tillstånd, lyder polisens anvisningar och marscherar i god, rask ordning'. Dn.se (6/6) föredrar fascister framför antifascister. Svensk dagspress resonerar som under Hitlers storhetstid."

Ämnet kan ha diskuterats av Helena von Zweigbergk.

Armhåret historicerat

Ännu en revolution är på väg tack vare den foucaultianska vetenskapen: håret under armarna är historicerat - det uppfanns inte förrän under den sena expressionismen.


Davidstatyn. En del heterosexuella forskare har menat att Michelangelo undvek armhåret för att han var homosexuell. Homosexuella forskare har istället hävdat att stenens bristande kvalitet i kombination med ett pressat tidsschema var mer avgörande. De heterosexuella forskarna svarat med att förkasta de homosexuellas teori som "omanlig och lite bögig".

Varför håret under armarna dyker upp så sent i konsthistorien förblir tillsvidare en gåta. Till skillnad från armhåret, går ju könshårets historia långt tillbaka. Då Michelangelo knackade fram sin David såg han till att lämna ett stycke behåring kring penis alltmedan armhålan förblev naken. Detta är ett mönster som går igen genom hela renässansmåleriet och fram till och med impressionismens 1800-tal. Det är vida känt att fotografiets inträde ledde måleriet på nya vägar, men varför en av dessa riktningar skulle bli armhålebehåringens är ännu oklart. Att det var just expressionisterna som tog upp den nya trenden är emellertid ingen slump då dessa eftersträvade lite svårsmält konst efter femhundra år av centralperspektiv.
En del neomarxister har hävdat att uppfinnandet av håret under armarna endast var ett sätt för borgarklassen att göra slut på överproduktionen av Braun Silkepil. Detta är dock en mycket kontroversiell teori.


Ett tidigt senexpressionistiskt exempel på hår under armarna.

Under kubismen råkade håret under armarna ut för en rad bekymmer: Picasso menade att det skulle avbildas som en romb, medan Braque var fullständigt övertygad om att det var hexagonen som bäst formade det yviga armhåret - åtminstone på de franska skökorna. Denna konstnärliga strid fortgick fram till Picasso träffade sin tredje brud, Jacqueline, som alltid rakade sig under armarna. Braque avled bara ett par år senare.

Ukraina - ett modernt äggvästern

Det må vara en skröna, men det sägs att det var det muslimska bildförbudet som födde den persiska mattan. Om historien stämmer, så lanserar jag nu en teori om att det var tristessen under sovjetockupationen som födde det ukrainska äggmåleriet.


Äggvästtillverkningen upphörde i och med 1976 års femårsplan, men tillverkningen återupptogs efter "den orangea revolutionen".

Retorikskolan: Dåliga argument

Det är förmodligen inget annat än en ren och skär slump att Cicero, Mel G (den äldre) och jag är födda på samma dag. Ändå kan jag inte låta bli att fullfölja den anrika tradition som dessa män påbörjat. Min mor sa alltid att det krävs tre generationer för att skapa en gentleman.

I dag vill jag behandla ett antal riktigt dåliga argument, hur man undviker dem, samt hur de bemötes. Låt oss genast ge oss i kast med uppdraget! Jag ger en liten dialog och ni läser noga:

Mr Kentley: Gentlemen, I'm serious.

Brandon: And so are we, Mr Kentley. The few are those men of such intellectual and cultural superiority that they're above the traditional moral concepts. Good and evil, right and wrong were invented for the ordinary average man, the inferior man, because he needs them.

Mr Kentley: So you agree with Nietzsche and his theory of the superman.

Brandon: Yes, I do.

Mr Kentley: So did Hitler.

Brandon: Hitler was a paranoid savage. His supermen, all fascist supermen were brainless murderers. I'd hang any who were left. But then, you see, I'd hang them first for being stupid. (min kursiv)

"So did Hitler!" Den stilige yngligen (t.h.) tillrättavisar just en man (t.v.) som gjort en ciceronsk dundertabbe; den så kallade reductio ad Hitlerum. Observera den överlägsna gesten och hållningen; fallossymbolen mellan slickepott och långeman är egentligen överflödig.

I filmen dialogen är hämtad ur (en Hitchcock-rulle) har den stilige unge mannen (en homosexuell/psykopat) just strypt den äldre mannens son och serverat honom middag på sonens kista. Genom god argumentation lyckas han uppvisa konsekvens i sitt handlande. Han skiljer alltså inte sin etiska ståndpunkt (nihilismen) från sitt handlande (överlagt homofilt mord).

Nästa rastplats på vår vandring i denna retorikens allé blir vid den så kallade öppna dörren. Den öppna dörren är något som till varje pris bör undvikas, eller möjligtvis stängas. Vad är då en "öppen dörr"? Den uppfyller i regel ett av följande kriterier:

a) den har debatterats förut
b) den har debatterats av Helena von Zweigbergk

För att låta såväl höger som vänster hjärnhalva få lite "gympa" väljer jag även här bifoga ett praktiskt exempel, denna gång hämtat från tidningen Folket i Bild (den utan centerfolds):

"Vägra köpa Happy Meal ..."

skriver Johan Örjes på ledarsidan i Hudiksvalls Tidning - ledande centerpartistisk röst i media - den 21/7. Kritiken från Örjes gäller de leksaker som normalt "ingår" i dessa mål. Alldeles riktigt! Men varför inte bojkotta McDonald´s helt och hållet? McDonald´s står för någonting mer än undermålig mat utprånglad till våra barn med hjälp av inbäddade plastleksaker. McDonald´s representerar den form av utarmad konformism, som kännetecknar den fullt utvecklade amerikanska varianten av valfrihet - en hetsätande "shop-til-you-drop"-filosofi, där samma standardiserat opersonliga produkter, i exakt identiska förpackningar, bara skall konsumeras i allt större mängder, och så snabbt som möjligt. Hamburger-mealen blir allt större, allt fetare och allt mer onyttiga. Allt fler människor, i allt fler länder under hamburgerhydrans klor, glufsar i sig allt mer meningslösa kalorier tillhandahållna av underbetalda ungdomar i flottiga miljöer, där ordet trivsel inte existerar och saker som fackföreningar och arbetstider bara är dåliga skämt från en svunnen tid. Dessutom deltager McDonald´s, åtminstone i USA, i kampanjen "Stöd våra pojkar i Irak". En lobbygrupp med syftet att legitimera USA:s illegala angrepp på, och ockupation av, Irak. Redan det borde räcka för en bojkott.

Av GUNNAR OLOFSSON (Hudiksvall)

Den vane debattören känner genast igen den öppna dörren så snart hon eller han ser den. Artikeln ovan uppfyller alltså den öppna dörrens första postulat (postulat a = den har debatterats förut). För den specialintresserade finns en hel lista på öppna dörrar att hämta och slå in här och i regel här.

Vi är framme vid retorikskolans tredje och sista del. Även detta behandlar en argumentation som är faux pas, alltså någonting som till varje pris måste undvikas. Det handlar naturligtvis om det så kallade sjutton-
hundra-
talsargumen-
tationen.

Det som kännetecknar detta argument är att debattören försöker hitta motståndare från 1700-talet, placera dem i nutid och sedan hävda sin egen rätt. Bevandrad inom denna argumentation är den avdankade IT-profilen Christer Sturmark:

Sveriges Radio diskriminerar den sekulära livssynen!

Sedan stat och kyrka separerades år 2000, har en kvarts miljon människor lämnat svenska kyrkan. Ofta för att den sekulära humanistiska livs-synen uppfattas som mer attraktiv. Enligt kyrkans egna opinionsundersökningar anser 800.000 svenskar att de är ickereligiösa. Men Sveriges Radio erbjuder i princip ingen programverksamhet där den sekulära humanistiska livssynen och dess konsekvenser presenteras för lyssnaren

• Gudstjänsten som sänds varje söndag och alla större helger, vanligen i form av direktsändning från olika kyrkor.

• Helgsmål som sänds varje lördag.

• Morgonandakt som sänds alla vardagar.

• Andliga sånger som sänds varje söndag

Notera hur konsekvent Sturmark är i sin sjuttonhundratalsargumentation. Punktformen, hämtat från den Voltaireska pamfletten, det myckna bruket av statistiska data, förnuftet och rationaliteten mot prästernas vältrande i kyrkguldet osv, osv. Även här finns en chans att fördjupa sig för den med specialintressen. Trots Christers bakgrund i 90-talets cyberspace ger han nämligen numera föredrag IRL.

Det var allt för denna gång. På kärt återseende!

Kanton recenserar kommunistpartier

Latinamerika: Ni har sett era glansdagar. När Rage against the machine la ner trodde jag ett tag att mañanakommunismen skulle gå i graven. Trots det verkar ni ständigt locka en ny publik vilsna 16-åringar.

Sverige: Ni är laglydiga sossar som knyter näven i fickan. Fint, men lite fantasilöst.

Nepal: Det enda jag vet om er är att ni bor i bergen. Eller är det ni som skjuter bazooka i Norra Botkyrka och är inte kloka?

Iranska (exil)kommunister: Hög intellektuell nivå. Ni rankas högt på min lista, tyvärr är denna utan inbördes rangordning.

Frankrike: Både trottar och stalinister i parlamentet. Ni går i bräschen för de andra. Om materien talade genom er så skulle den säga: craïzy, sexy, cool!

USA: Sloganen "Meet the challenge!" säger något om er position och förkortningen "CPUSA" borde ju fånga ert budskap ganska väl. Hur som helst, ni verkar vara jättedåliga på PR.

Kina: Ni har vunnit våra hjärtan sen ni införde kapitalistismkommunismen i början på 1980-talet (har fortfarande inte hittat något som legitimerar denna reform i Maos lilla röda). Trots det: ni tar våra jobb.

Nordkorea: Ni har (ensamma) lyckats med att upprätthålla platsen för hela västvärldens projektioner genom hela post-1989. Imponerande, fortsätt så!

Ert barn är ingen Marcel Duchamp

Andras barns halvsurrealistiska bloggar är fortfarande skittråkiga.

Känner ni inte hur man bara längtar efter ett stycke socialrealistisk konst från 1940-talets Ryssland när man läser dem? För att neutralisera väljer jag att här presentera just denna konstform; närmare bestämt en Vladmirski från 1949.

Låt mig sammanfatta: ert barn är inte roligt.

Barn i sitt esse.