Retorikskolan: Dåliga argument

Det är förmodligen inget annat än en ren och skär slump att Cicero, Mel G (den äldre) och jag är födda på samma dag. Ändå kan jag inte låta bli att fullfölja den anrika tradition som dessa män påbörjat. Min mor sa alltid att det krävs tre generationer för att skapa en gentleman.

I dag vill jag behandla ett antal riktigt dåliga argument, hur man undviker dem, samt hur de bemötes. Låt oss genast ge oss i kast med uppdraget! Jag ger en liten dialog och ni läser noga:

Mr Kentley: Gentlemen, I'm serious.

Brandon: And so are we, Mr Kentley. The few are those men of such intellectual and cultural superiority that they're above the traditional moral concepts. Good and evil, right and wrong were invented for the ordinary average man, the inferior man, because he needs them.

Mr Kentley: So you agree with Nietzsche and his theory of the superman.

Brandon: Yes, I do.

Mr Kentley: So did Hitler.

Brandon: Hitler was a paranoid savage. His supermen, all fascist supermen were brainless murderers. I'd hang any who were left. But then, you see, I'd hang them first for being stupid. (min kursiv)

"So did Hitler!" Den stilige yngligen (t.h.) tillrättavisar just en man (t.v.) som gjort en ciceronsk dundertabbe; den så kallade reductio ad Hitlerum. Observera den överlägsna gesten och hållningen; fallossymbolen mellan slickepott och långeman är egentligen överflödig.

I filmen dialogen är hämtad ur (en Hitchcock-rulle) har den stilige unge mannen (en homosexuell/psykopat) just strypt den äldre mannens son och serverat honom middag på sonens kista. Genom god argumentation lyckas han uppvisa konsekvens i sitt handlande. Han skiljer alltså inte sin etiska ståndpunkt (nihilismen) från sitt handlande (överlagt homofilt mord).

Nästa rastplats på vår vandring i denna retorikens allé blir vid den så kallade öppna dörren. Den öppna dörren är något som till varje pris bör undvikas, eller möjligtvis stängas. Vad är då en "öppen dörr"? Den uppfyller i regel ett av följande kriterier:

a) den har debatterats förut
b) den har debatterats av Helena von Zweigbergk

För att låta såväl höger som vänster hjärnhalva få lite "gympa" väljer jag även här bifoga ett praktiskt exempel, denna gång hämtat från tidningen Folket i Bild (den utan centerfolds):

"Vägra köpa Happy Meal ..."

skriver Johan Örjes på ledarsidan i Hudiksvalls Tidning - ledande centerpartistisk röst i media - den 21/7. Kritiken från Örjes gäller de leksaker som normalt "ingår" i dessa mål. Alldeles riktigt! Men varför inte bojkotta McDonald´s helt och hållet? McDonald´s står för någonting mer än undermålig mat utprånglad till våra barn med hjälp av inbäddade plastleksaker. McDonald´s representerar den form av utarmad konformism, som kännetecknar den fullt utvecklade amerikanska varianten av valfrihet - en hetsätande "shop-til-you-drop"-filosofi, där samma standardiserat opersonliga produkter, i exakt identiska förpackningar, bara skall konsumeras i allt större mängder, och så snabbt som möjligt. Hamburger-mealen blir allt större, allt fetare och allt mer onyttiga. Allt fler människor, i allt fler länder under hamburgerhydrans klor, glufsar i sig allt mer meningslösa kalorier tillhandahållna av underbetalda ungdomar i flottiga miljöer, där ordet trivsel inte existerar och saker som fackföreningar och arbetstider bara är dåliga skämt från en svunnen tid. Dessutom deltager McDonald´s, åtminstone i USA, i kampanjen "Stöd våra pojkar i Irak". En lobbygrupp med syftet att legitimera USA:s illegala angrepp på, och ockupation av, Irak. Redan det borde räcka för en bojkott.

Av GUNNAR OLOFSSON (Hudiksvall)

Den vane debattören känner genast igen den öppna dörren så snart hon eller han ser den. Artikeln ovan uppfyller alltså den öppna dörrens första postulat (postulat a = den har debatterats förut). För den specialintresserade finns en hel lista på öppna dörrar att hämta och slå in här och i regel här.

Vi är framme vid retorikskolans tredje och sista del. Även detta behandlar en argumentation som är faux pas, alltså någonting som till varje pris måste undvikas. Det handlar naturligtvis om det så kallade sjutton-
hundra-
talsargumen-
tationen.

Det som kännetecknar detta argument är att debattören försöker hitta motståndare från 1700-talet, placera dem i nutid och sedan hävda sin egen rätt. Bevandrad inom denna argumentation är den avdankade IT-profilen Christer Sturmark:

Sveriges Radio diskriminerar den sekulära livssynen!

Sedan stat och kyrka separerades år 2000, har en kvarts miljon människor lämnat svenska kyrkan. Ofta för att den sekulära humanistiska livs-synen uppfattas som mer attraktiv. Enligt kyrkans egna opinionsundersökningar anser 800.000 svenskar att de är ickereligiösa. Men Sveriges Radio erbjuder i princip ingen programverksamhet där den sekulära humanistiska livssynen och dess konsekvenser presenteras för lyssnaren

• Gudstjänsten som sänds varje söndag och alla större helger, vanligen i form av direktsändning från olika kyrkor.

• Helgsmål som sänds varje lördag.

• Morgonandakt som sänds alla vardagar.

• Andliga sånger som sänds varje söndag

Notera hur konsekvent Sturmark är i sin sjuttonhundratalsargumentation. Punktformen, hämtat från den Voltaireska pamfletten, det myckna bruket av statistiska data, förnuftet och rationaliteten mot prästernas vältrande i kyrkguldet osv, osv. Även här finns en chans att fördjupa sig för den med specialintressen. Trots Christers bakgrund i 90-talets cyberspace ger han nämligen numera föredrag IRL.

Det var allt för denna gång. På kärt återseende!

Kanton recenserar kommunistpartier

Latinamerika: Ni har sett era glansdagar. När Rage against the machine la ner trodde jag ett tag att mañanakommunismen skulle gå i graven. Trots det verkar ni ständigt locka en ny publik vilsna 16-åringar.

Sverige: Ni är laglydiga sossar som knyter näven i fickan. Fint, men lite fantasilöst.

Nepal: Det enda jag vet om er är att ni bor i bergen. Eller är det ni som skjuter bazooka i Norra Botkyrka och är inte kloka?

Iranska (exil)kommunister: Hög intellektuell nivå. Ni rankas högt på min lista, tyvärr är denna utan inbördes rangordning.

Frankrike: Både trottar och stalinister i parlamentet. Ni går i bräschen för de andra. Om materien talade genom er så skulle den säga: craïzy, sexy, cool!

USA: Sloganen "Meet the challenge!" säger något om er position och förkortningen "CPUSA" borde ju fånga ert budskap ganska väl. Hur som helst, ni verkar vara jättedåliga på PR.

Kina: Ni har vunnit våra hjärtan sen ni införde kapitalistismkommunismen i början på 1980-talet (har fortfarande inte hittat något som legitimerar denna reform i Maos lilla röda). Trots det: ni tar våra jobb.

Nordkorea: Ni har (ensamma) lyckats med att upprätthålla platsen för hela västvärldens projektioner genom hela post-1989. Imponerande, fortsätt så!